Тихая сила взгляда
Фотография в ципао
I didn’t go to Thailand to photograph beauty… I went to see what wasn’t there.
Turns out ‘feminine agency’ is just your reflection staring back from an empty frame while you’re trying to edit your life in Photoshop.
My mom said silence is the loudest sound.
So now I’m not shooting women—I’m shooting their absence.
And yes—you don’t need more skin to know who she is.
You need less light… and more stillness.
PSA: If your selfie has more pixels than soul… you’re doing it wrong.
Comment below: Have you ever been seen… by a ghost?
Hindi Posing? Eh ‘yung camera ay nasa loob mo! 🤭
Nakita ko siya sa kusina—hindi nagpapose para sa lens, pero nag-iisip lang sa hangin habang may pag-asa sa silaw ng sarong. Ang ‘quiet power’? Daming tao ang nagsasabi na ‘kung walang litrato ng liwan, bale wala ka!’ 😅
Ang mom ko’y nagsabing: ‘Sa Cantonese opera, ang katahimikan ang pinakamalakas na tawag.’ Eh dito? Walang shot… pero may napakinggan.
Kaya tanong ko sa’yo: Kung ikaw ang subject… sasabihin mo ba na ‘nakikita kita’… o mas gusto mong maging invisible na may dignity?
Comment section: Open na open! Bakit ka pa nagpapose? #SilentButSeen
Je pensais que c’était une photo… mais non ! C’est l’absence qui fait tout le travail. Elle ne sourit pas à la caméra — elle sourit à l’espace entre deux respirations. Le silence ici est plus violent qu’un coup de tonnerre… et pourtant, personne n’a osé le dire avant de regarder son propre reflet dans le miroir. Quelle est cette femme ? Celle qui ne pose pas… mais qui se voit enfin.
Vous avez déjà vu une ombre qui vous regarde mieux que vous-même ?
Commentaire : la prochaine image sera-t-elle une révélation… ou juste un soupir en or ? 🤫
Ini foto tanpa kamera? Kok bisa jadi seni kalau gak ada lens? Dia cuma berdiri di cahaya pagi… trus jiwa nangis sendiri! Bayangan itu bukan shadow biasa — itu adalah doa tanpa suara. Setiap frame itu seperti kain batik yang dijahit sama kesunyian: tak ada pose, tapi ada jiwa yang berbisik.
Kita semua kira ini foto model Barat — ternyata ini meditasi spiritual versi Bali pagi buta! Lalu dia bilang: ‘Kamu merasa dilihat?’ Aku jawab: ‘Iya… tapi kamu nggak lihat dirimu sendiri.’
Jadi… ini bukan fotografi. Ini terapi jiwa.
Kalian咋看? Komentar di sini sebelum aku jualin lagi satu frame!

Шёлк и тишина








